Bättre sent än aldrig.. eller vad säger man?
För strax över två veckor sedan flyttade världens goaste klump hem till oss. Att flytta hemifrån verkade inte ta honom särskilt hårt alls, känns faktiskt inte som han funderat något vidare på det. Redan dag två hos mig fick han följa med till jobbet så han slängdes ju omedelbart in i min vardag och det har gått otroligt bra. Han sköter sig riktigt bra på jobbet, sover och gullar med kollegorna. Jag jobbar i två olika lokaler och i den ena är han fritt i vårat kök/personalrum och i den andra lokalen har han en egen liten hage som han bor i. Han sover i princip hela tiden och det är så att han istället får energi till tusen på kvällskvisten när vi kommer hem, så jag behöver bli bättre på att hålla honom lite mer vaken om dagarna.
Hittills går han lös hela tiden, jag har satt koppel på honom då och då egentligen bara för att vänja honom vid det men han sköter sig väldigt bra vid både människor- och hundmöten så det är inga konstigheter. Att vara själv har heller inte varit några konstigheter utan det tar han med ro. Han har fått åka alla typer av kommunala medel man kan tänka sig i stockholm och nu går han också av och på själv. Han har fått hänga med i stallet hos fåren som lammar för fullt och det är precis som allt annat.. han tar det hela med ro!
Än så länge känns han lite för enkel för att vara sann och jag sitter nästan och väntar på att en liten demon i honom ska vakna, för så här enkelt är det väl inte meningen att det ska vara att ha valp?!
Jag har börjat jobba in lite kommandon för honom såsom kom, stanna, häråt, hans namn, förbudskommando och lite gå-nära kommando. Stanna är väl det som fastnat bäst hittills, de använder vi tex. när vi väntar på tåget, när jag klär på mig för att gå ut o kissa en kissnödig Knut eller innan vi går över en bilväg (för att få ”trottoarrespekt”).
Jeff tycker faktiskt om Knut nu, i början var han ganska desperat efter uppmärksamhet (alla såg ju bara den där störiga lilla valpen..) men nu så har han nästan slutat säga till Knut helt och de leker väldigt mycket tillsammans. Det är väldigt kul att se! Och jag tror att de kommer bli riktigt bundis när Knut kan springa lika snabbt som Jeff.
Var är Frigg?
Jag har passat en del vänners valpar det senaste året och märkt att Frigg tycker att valpar är jätteläskiga. Först var hon bara lite underlig med dom men det har utvecklats till att hon faktiskt försöker FLY ifrån dom. Hon är ju absolut inte aggressiv på något vis utan vill bara fly ifrån valparna. När jag passat andras valpar har jag inte brytt mig så mycket, det har varit under en begränsad tid och då har hon kunnat fly upp i ex. min säng för att komma undan. Men för att spara henne från att må dåligt 24/7 så har Frigg fått flytta till min vän Emelie i Uppsala under obestämd tid.
Emelie är i Stockholm ganska ofta och vi planerar att låta Frigg och Knut träffas lite då och då så vi får se när hon börjar tycka att han är ”okej”, eller när Emelie tröttnar totalt på Frigg. Men jag är helt övertygad om att Frigg har de jättebra, Emelie har passat Frigg förut när jag varit utomlands och då har jag bara fått sms-uppdateringar om att hon tänker behålla Friggan så de känns som hon hamnat hos rätt person. Nu när hon passat Frigg har de kört bikejouring och Emelie som aldrig har gjort det förut verkar tycka att det är jättekul och eftersom det är Friggs största passion här i livet (efter mat då..) så känns det bra att Emelie ville träna det med Frigg åt mig. Tanken var att jag skulle cyklat med Frigg på Velamsundsdraget i maj men tyvärr blev tävlingen inställd så nu kommer vi få vänta till hösten med att tävla. Tråkigt, men samtidigt känns det kanske lika bra för nu är det himla varmt ute.
Running With Believers 